varför jag tycker om att bo här

berget är platt omringat av träd som sträcker sig mot en blå himmel med en skinande sol som söker sig ner till mina kinder
här finns bara jag och här sjunger fåglarna bara för mig
undangömd bland träden smyger jag på mossa med bara fötter och jag ser ut över husen
huset jag tagit mina första steg i och växt upp i, över gatorna jag hållt mamma i handen påväg till min första dag i skolan, över gatorna jag första gången lärt mig cykla, över gatorna jag i tio år vandrat på till skolan som gjort mig till mig och över gatorna jag vinglat hem på i sena sommar som vinternätter
här kommer varje tunnelbana med ansikten som känner mig och ler, på varje gata finns hus jag lekt i och varje väg känner mina fötter, här fick jag min första kyss en kall vinternatt och här har jag med tårfyllda kinder flytt ut i kvällen och nått omfamnan från vänner. de så himla fina vänner som finns här, här i stureby. hemma. På bara fötter smyger jag in från baksidan till mitt rum, tillbaka till verkligheten och sätter tankarna i arbete och andas ut.
Det känns bra, jag tycker om att bo här


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0