as I walk a block to my favourite neonsign



ikväll har jag spelat gitarr och sjungit och druckit te. Det är alltid en viss krypande känsla av överväldande bilder, ord, kyssar, tårar, händer och blickar, vår i åttan när jag lyssnar på Bright Eyes.

Läste detta  så himla vackra och hjärtsårande nyss. Om jag hittade mer böcker som va så här skulle jag nog faktiskt läsa mer.

Bright Eyes - We are Nowhere and It's Now

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0