måndag 07.36

det gör ont ut i yttersta tån, men det gör allra mest ont i hjärtat
i en likadan tid som fortsätter gå, tycks leendens avtagande verka
du ser inte längre hit, har vänt din blick liksom var jag än ser
allting springer förbi i i fart, jag är fast där det inte finns något mer


hanna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0