det snurrar runt runt runt
plötsligt ser du inte lika fantastisk ut
nerlyft från piedestalen
i samma höjd som vimlet kring mig
letar inte min blick
mina toner har blivit mina igen
utan att du fångar dom
du kanske skulle klättra upp lätt tillbaka
men just nu dansar jag
nerlyft från piedestalen
i samma höjd som vimlet kring mig
letar inte min blick
mina toner har blivit mina igen
utan att du fångar dom
du kanske skulle klättra upp lätt tillbaka
men just nu dansar jag
ska börja dagen med lite Villon
Så talar vi om svunnen tid
vi gamla tokor med vår plåga
när vi som nystan hukar vid
vår hampelds svaga vinterlåga.
Vi tror, vi vet, att vår förmåga
att brinna överglänste den.
Vi byter då och då en fråga
om forna tider, forna män
ur "Den vackra hjälmbärerskans klagosång"
Francois Villon
Ska möta min grupp i gamla stan för lite platsriggande.
Vi ska nämligen göra en film om Villon. Medeltidens gangsterrappare.
måndag 07.36
det gör ont ut i yttersta tån, men det gör allra mest ont i hjärtat
i en likadan tid som fortsätter gå, tycks leendens avtagande verka
du ser inte längre hit, har vänt din blick liksom var jag än ser
allting springer förbi i i fart, jag är fast där det inte finns något mer
hanna.
i en likadan tid som fortsätter gå, tycks leendens avtagande verka
du ser inte längre hit, har vänt din blick liksom var jag än ser
allting springer förbi i i fart, jag är fast där det inte finns något mer
hanna.
satt och kollade ut över staden idag
Det är klyschigt som bara den men fasen vad jag älskar den här staden.
Människorna, husen, bruset.
Hur tunnelbanan hittar den snirkliga vägen över vattnet.
Alla människor, alla tankar, alla liv.
Alla fasader som genom årstider, genom år, genom mörker och ljus
står kvar och blickar ut över samma stad.
Över samma vatten, över samma hus, över Stockholm.
puss.
the second half blew it so let's skip that one for now
The coffee must be cold by now, she thought and gave a fast glance at the cup with its worn edge. She took the first of the last three remaining gulps in the cup and gave a quick thought about how many people who must have been drinking from the exact same cup and who might have been the first one to empty the cup from black coffee that gotten a bit too cold. Then she turned her attention back to the scene outside the window and the people passing by. Outside she met the windy Octoberday, couples holding on to each other like if they thought they would blow away if they didn’t, leaves dancing around moving feet and making pirouettes up around the children running right behind their mum pushing the stroller, feeling guilty of her wishes to have more time to herself and maybe once in a while let someone else take care of the kids and the business men always in the middle of a phonecall and in a hurry to the next meeting starting in ten or rather five minutes. But these people weren’t in her interest. At least not anymore. She was hoping to see him. The man who once had meant so much for her and never left either her heart or her head. She thought that maybe today he would pass by and see her. Maybe today he would join her. Maybe today he would drink coffee with her and make up stories about the people passing by the window and laugh.
och juste...
det bästa som finns kan vara ensam hemma
det bästa som finns kan vara att bo i stockholm
jag dansar med mig själv i ett hus med mig själv och mamma
kommer aldrig veta att jag dansat med mig själv i ett hus med mig själv
och smuttat på den dåliga drinken med mig själv. och det är bland det finaste jag vet
vilken fantastisk ålder vi lever i man
det bästa som finns kan vara att bo i stockholm
jag dansar med mig själv i ett hus med mig själv och mamma
kommer aldrig veta att jag dansat med mig själv i ett hus med mig själv
och smuttat på den dåliga drinken med mig själv. och det är bland det finaste jag vet
vilken fantastisk ålder vi lever i man
Paulo Coelho - vid floden piedra satte jag mig ned och grät, sida 46
de är väl fint
torsdagar. inget jobb dagen efter.
stulet vin slinker ner genom halsen, höjer stämningen och vi dansar.
dansar på gator utanför slottet, dansar på gator där bilarna inte kommer fram
mystiska lappar slängs till mystiska män med ner kladdat nummer och namn på kvitto.
Springer runt vitan och kramas och skrattas, skriker av förundran av att se han är också här.
det spelar ingen större roll. ingen märker direkt. alla njuter bara. sommarkvällsfint i vitabergsparken.
jag tycker så mycket om att bo här.
stulet vin slinker ner genom halsen, höjer stämningen och vi dansar.
dansar på gator utanför slottet, dansar på gator där bilarna inte kommer fram
mystiska lappar slängs till mystiska män med ner kladdat nummer och namn på kvitto.
Springer runt vitan och kramas och skrattas, skriker av förundran av att se han är också här.
det spelar ingen större roll. ingen märker direkt. alla njuter bara. sommarkvällsfint i vitabergsparken.
jag tycker så mycket om att bo här.
varför jag tycker om att bo här
berget är platt omringat av träd som sträcker sig mot en blå himmel med en skinande sol som söker sig ner till mina kinder
här finns bara jag och här sjunger fåglarna bara för mig
undangömd bland träden smyger jag på mossa med bara fötter och jag ser ut över husen
huset jag tagit mina första steg i och växt upp i, över gatorna jag hållt mamma i handen påväg till min första dag i skolan, över gatorna jag första gången lärt mig cykla, över gatorna jag i tio år vandrat på till skolan som gjort mig till mig och över gatorna jag vinglat hem på i sena sommar som vinternätter
här kommer varje tunnelbana med ansikten som känner mig och ler, på varje gata finns hus jag lekt i och varje väg känner mina fötter, här fick jag min första kyss en kall vinternatt och här har jag med tårfyllda kinder flytt ut i kvällen och nått omfamnan från vänner. de så himla fina vänner som finns här, här i stureby. hemma. På bara fötter smyger jag in från baksidan till mitt rum, tillbaka till verkligheten och sätter tankarna i arbete och andas ut.
Det känns bra, jag tycker om att bo här
här finns bara jag och här sjunger fåglarna bara för mig
undangömd bland träden smyger jag på mossa med bara fötter och jag ser ut över husen
huset jag tagit mina första steg i och växt upp i, över gatorna jag hållt mamma i handen påväg till min första dag i skolan, över gatorna jag första gången lärt mig cykla, över gatorna jag i tio år vandrat på till skolan som gjort mig till mig och över gatorna jag vinglat hem på i sena sommar som vinternätter
här kommer varje tunnelbana med ansikten som känner mig och ler, på varje gata finns hus jag lekt i och varje väg känner mina fötter, här fick jag min första kyss en kall vinternatt och här har jag med tårfyllda kinder flytt ut i kvällen och nått omfamnan från vänner. de så himla fina vänner som finns här, här i stureby. hemma. På bara fötter smyger jag in från baksidan till mitt rum, tillbaka till verkligheten och sätter tankarna i arbete och andas ut.
Det känns bra, jag tycker om att bo här
du och jag om kärlek sida 123.
Kärlek
Kärlek är att älska
Vi ska alltid älska
för vi är gjorda för varann.
Rasmus 9 År
